Sofia Nilsson, 36 år – min IVF-resa

Jag hade länge vetat att jag ville bli förälder, men beslutet att påbörja behandling som ensamstående kom stegvis. Fertilitetsutredningen gav mig en tydligare bild av alternativen och jag började fundera på vilket stöd jag skulle behöva före, under och efter behandlingen. Frågorna om donatorn var viktiga. Jag ville förstå vilken information ett framtida barn kan få och hur jag själv skulle prata om vår familjs historia. Jag involverade två nära vänner tidigt och bad dem följa med vid olika delar av processen. Efter två försök och två insättningar blev jag gravid. Det som hjälpte mig mest var inte att försöka vara stark ensam, utan att skapa ett nätverk och våga be om praktisk hjälp.